you are such a killer

Nu är det nästan nästan höst. Jag alltid tyckt det varit någon speciellt med höst, och vår med för den delen. Det känns som om man vet ungefär vad som händer på sommaren och vintern. Drömmar som man drömt om sen förra året, som inte blir förverkligade, men man lyckas ändå fördriva tiden någorlunda på sommaren. Vintern, kalla hundpromenader, halka på isen med klackskorna och frysa i en för tunn jacka men som man vill ha ändå. Alla som röker krigar ute i kylan bara för att dom måste. Men våren och hösten. För mig har det alltid hänt någon där. Något som alltid fått mig att gråta, av glädje eller av sorg. Men som alltid gjort mig starkare och mitt liv meningsfullt. Bring it.