you are such a killer

Fina bilder som Hilda tagit och redigerat. Gitarristen är min André och trummisen är hennes Martin.

Våren gör mig glad. Det är nästan sorgligt hur glad vädret kan göra en. Jag är glad.

jag har tur,

Jag saknar månader som var. Människor som var. Kanske objektiserar jag individer och tider i hopp om att säga att dom är mina, ingen annans och naivt tro att dom allltid kommer vara så som dom var. Kanske tror jag att om jag klamrar mig fast vid gamla minnen, kommer dom tillbaka, istället för att släppa och hitta nya individer och tider. Människor förändras likt årets månader och årstider. Ingen blir tillbaka till igår och ingen som inte finns nu kan inte komma in i min framtid även fast dom desperat klammrar sig fast i min framtidsvision. Ja, jag saknar mitt ex även fast han var dum, jag saknar två gamla kompisar så att det gör ont i hjärtat. Jag saknar för ett år sedan. När kaoset var kontrollerat och jag hade alla pusselbitar i handen, nu ligger dom för långt under sängen, utom räckhåll.

Mina vänner är inte många nu, och vi träffas inte så ofta. Jag känner mig inte ensam, men tom. Tom är rätta ordet. Tom är ordet jag letat efter. Men dom jag har är fina, väldigt fina. Men vad fyller man tomhet med?

Jag ändrar frisyr och hårfärg lika ofta som jag byter blogg och lika ofta som jag bytte stil. Men nu vill jag se ut så här. Och min André håller med, kanske bara för han tror att ja också ska gå runt i vit bh och se allmänt 40tals kurvig och förförisk ut?

jag skrev ju en låttext till André på alla hjärtans dag. den gick så här.

The spring brave came crawling, Snows gently stop falling. Time stood still, but yet moving. Almost a year, this is the proving. I now watch as you sleep, so indelibly deep. I never felt more life, then tonight. Kingdom of your dreams is broken by the seams. And by the din of sleep I touch your chin. Eyes open, smooth lips, dreams broken by the love eclipse. Honey you take me of gravity, you fill the universal cavity.

blev lite kär i underbara bilder här. det känns lite som livet efter döden. så som jag vill tänka mig att det är. drömskt med hästar och lejon i en ljus skog.

Igår bestämde jag mig impulsivt nog att färga håret. Ville ha ljust orange ala elsa som bloggar för ELLE ni vet. Det blev typ, rödbetsfärg, och flammigt. Ingevidare snyggt men ja börjar vänja mig nu. När faster kommer hem från thailand får hon hjälpa mig. Sen måste ja bara säga att ni som läser min blogg är finast. Nu ska jag till min pojkvän och sova där, för jag börjar sent imorgon! Då ska vi måla kroki.